Lägenheten är i största laget för bara en person. Den har dessutom en stor balkong som han väldigt sällan använder. Det hänger lite träningskläder på tork där, han springer ibland. En mil typ, kanske två gånger i veckan. Inne i lägenheten är väggarna lagom vita, där finns en gråblå soffa, två stringhyllor och en affisch med en pojke i stridshjälm. Den är från ett museum. Tv:n står på men ljudet är avstängt. Den visar en film med en med en krullhårig antihjälte i huvudrollen. Det ligger en Mac-dator på ett lågt soffbord.

En handduk och några tröjor ligger slängt på soffans ena armstöd. På köksbordet står resterna av en uppäten tomatsoppa och ett högt glas med torkad mjölk i botten. En tjugonioårig man i blå byxor och mörk tröja med polokrage halvsitter i soffans andra ände och scrollar på sin mobil. Han har inga strumpor. Han är Jakob.

Telefonen ringer ljudlöst och han tittar på skärmen en stund innan han svarar.

– Hallå?
En tjej med en röst som avslöjar att det var fest igår svarar.
– Är min laddare hos dig?
Jakob letar inte utan stirrar rakt framåt i nästan tio sekunder. Han öppnar munnen för att svara men rösten i telefonen hinner före.
– Var fan kan den vara då? Har typ tio procent. Aja. Skitsamma. Vill du följa med och käka brunch?
– Brunch?
– Ja, du vet, säger tjejen, det är sånt som normala par gör på söndagar.
– Det är lördag idag.
– Eller på lördagar. Det spelar ingen roll. På helgerna.
– Vänta. Jag måste sätta i mina lurar.

Jakob kopplar in lurarna som trasslat sig såpass att han ändå måste hålla telefonen i höjd med hakan.

– Jag har redan ätit frukost, säger han.
– Brunch är inte frukost, svarar hon snabbt.
– Va?
– Brunch är inte frukost. Det är mera liksom, äggröra och bacon och sånt.
– Varm frukost?
– Nej, alltså det finns kalla grejer också. Typ flingor, yoghurt och sånt. Och kaffe, såklart.
– Det låter som frukost, säger Jakob.
– Men skitsamma vad man äter, säger hon, det är liksom en mysig sak att göra.

Jakob har verkligen inget mot mys. Men det här med brunchen är en aning svävande för honom.

– Kan man äta brunch till frukost?
– Nej. Det är senare på dagen, förklarar hon, det är som en blandning mellan frukost och lunch.
Jakob tystnar en stund medan han försöker räkna ut vad det svaret innebär.
– När då?
– Jag vet inte.
– Efter klockan nio?
– Efter klockan nio.
– Efter klockan tio?
I luren hörs hur hon andas in och överväger sitt svar.
– Efter klockan tio.
– En sen frukost?
– Skärp dig.
– Tidig lunch? Frågar Jakob. Ingen äter väl yoghurt och flingor till lunch?
– Men.
– Vad dricker man?
– Det brukar finnas jättegoda smoothies. Med ingefära, säger hon upprymt.
– Finns det öl?
– Tror det.

Jakob sätter sig upp och fiskar upp något han legat på, det är hennes laddare. Han ser på den men säger inget. Han är säker på att hon flera gånger fått med sig laddare och hörlurar från honom. Säkert tre stycken laddare har han köpt sista tiden, den här kan han gott behålla även om det skulle vara hennes.  Istället bryter hon tystnaden.

– Du har ju sagt att du vill hitta på grejer. Prova nya saker.
– Ja. Men jag fattar inte, hittills är den bara den där smoothien som är ny för mig. Och jag vet inte om… Finns det bara med ingefära? Vad kostar det?
– Trehundra typ.
– Trehundra. Svarar Jakob kanske lite väl irriterat.
Hon börjar säga något men Jakob avbryter henne oavsiktligt:
– M å s t e man ha ätit frukost innan?
– Va? Nej.
– Men det är inte frukost?
– Det är som en stor buffé. Finns kakor också. Till och med tårta ibland.
– Jag fattar det. Men jag fattar inte vad  som gör en brunch så annorlunda. Det låter som en sen frukost man äter med kniv och gaffel. Eller tidig lunch då, med fil och flingor.

Det blir tyst. Jakob inser att han kanske hängt upp sig lite väl mycket på detaljer, han vill faktiskt hänga med henne. Hon är verkligen toppen.

– Kom hit istället. Din laddare är här. Om du skyndar dig hinner vi äta lasagne till  brunch. Det finns kvar sen igår.