Willy Kyrklund är en sån där hyllad svensk författare som jag aldrig hört talas om. Aldrig innan har jag hört hans namn, men kanske kommer det för alltid sitta fast i mitt minne. Fick höra igår att jag upplevs ha en sådan förmåga, att få namn att fastna. Tveksam till det dock.

I vilket fall sa den tydligen välformulerade Kyrklund något i stil med att ”… om lidande kunde beskrivas, så skulle det liksom ha någonstans att ta vägen. Nu har det ingenstans att ta vägen.” Jag vet inte var Willy menar att allt obeskrivligt lidande hamnar, men jag förstår hans tankar om att det är svårt att beskriva det det hemska lidandet. Att orden inte räcker till.

Just det blev tydligt under gårdagens manifestation på Götaplatsen. Alla talare gjorde helhjärtade och ambitiösa försök, med stora ord och klassisk dramatisk retorik. Ändå flög liksom orden över huvudena på oss åhörare, dess innebörd rann ut på avenyns tvärgator. Det obeskrivliga lidandet hade ingen stans att ta vägen, i skaran fanns ingen som kunde fånga det. Som dimma blev det bara tunnare och tunnare för att sedan försvinna helt och hållet.

Det kanske inte är konstigt, med tanke på hur obegripligt hemskt det är. Men det är frustrerande att det är så svårt. Att endast den nakna skildringen biter.

Ska vi äta brunch?

Lägenheten är i största laget för bara en person. Den har dessutom en stor balkong som han väldigt sällan använder. Det hänger lite träningskläder på tork där, han springer ibland. En mil typ, kanske två gånger i veckan. Inne i lägenheten är väggarna lagom vita, där...
Read More

Hur är det, egentligen?

Sommarsemester och tid att tänka. Skönt. Det behöver inte vara stora saker som att rädda eller fälla en regering, det kan vara annat också, funderingar på hur det egentligen ligger till. Jag tänker mycket på sånt och kallar den typen av frågor för egentligen-frågor....
Read More

Det går inte att förändra världen utan att få ovänner

Företagen har blivit så snälla på senaste tiden. Fått vettiga värderingar och allt. Mindre kött på tallriken, tjejer med muskler killar i rosa koftor. Syftesdriven reklam har det kommit att kallas och det är den hetaste trenden. Heja heja! Tillsammans kan vi bryta...
Read More

Men gör nåt då!

Det känns som att det går åt skogen med alltihop. Miljön och världsekonomi, handelsavtalen och den så kallade Freden. Inte ens Zlatan är bra längre och dåren Donald ska flytta in i Vita Huset. Hur kunde vi hamna här? Inte ens genierna och...
Read More

Rymdpromenad på Götgatan

Jag är i rymden. I en sån där stor vit dräkt med klotrund hjälm. På rymdpromenad. I dräkten är det lagom varmt och tryggt, jag ser hur mina andetag bildar små fläckar av imma på visiret som bara är några centimeter framför mitt ansikte. Utanför...
Read More