Jag såg k-pistar idag, när jag gick till jobbet i morse. Runt en larvigt stor bil med mörka rutor stod ett gäng resliga poliser. De såg hårda ut. Jag kunde se framför mig hur deras bleknade träningströjor blev genomskinliga av svett när de försökte bräcka varandra i någon övning på gymmet. De skottsäkra västarna gjorde dem på flera sätt ännu hårdare. Runt halsen hängde k-pistarna och guppade mot de genomgymmade brösten, de såg liksom små ut. Som att de inte var riktiga utan bara rekvisita i en film, så som man är van att se k-pistar.

Polishårdingarna hanterade k-pistarna med van hand, nästan nonchalant. En hade till och med lutat sin mot väggen för att ordna något med den övriga utrustningen. När jag gick rakt genom gruppen av poliser och hade jag lätt kunnat rycka åt mig den, och sannolikt blivit nedskjuten för besväret. Poliserna pekade och pratade tyst med varandra. Flera av dem hade snabba, väldigt fula glasögon. De pratar om taktik, tänkte jag, om hur de ska spränga någon dörr, frita en gisslan eller oskadliggöra någon hänsynslös gangsterledare. Det är väl sådant som tungt beväpnade poliser pratar om, tänkte jag.

Nu vet jag varför de stod där med sina kulsprutor och vaktade. De skyddade ett potentiellt mål för en terrorattack. En judisk lågstadieskola. 
 
Det är en läskig bild. Barn med färgglada ryggsäckar i samma bild som polisernas kulsprutor. Så ska det inte vara, men så är det tyvärr på många ställen. Och nu mera även här. Självklart hade det varit ännu värre om kulsprutorna tillhört någon annan, med ett annat uppsåt.

De skyddar barn och yttrandefrihet. Typiskt bra grejer att skydda. Men när jag förbi samma poliser och kulsprutor på eftermiddagen så funderar jag på vad som egentligen händer. Utanför skolan där och i Köpenhamn, Paris och världen. Och hur den stora massa svarar upp mot det. De som på nolltid blir Charlie ,utrustar poliser med automatvapen eller manar till diverse hårdhandskar.

Vem har rätt att kränka eller säga sig bli kränkt? Vad är yttrandefrihet och vad är ren och skär dumhet? Har den gränsen korsats eller finns det ens en sådan gräns? Det känns läskigt om vissa har rätt att kränka medan andra bara får finna sig i att stå ut med det.

Det är en viktig fråga tycker jag.

Ska vi äta brunch?

Lägenheten är i största laget för bara en person. Den har dessutom en stor balkong som han väldigt sällan använder. Det hänger lite träningskläder på tork där, han springer ibland. En mil typ, kanske två gånger i veckan. Inne i lägenheten är väggarna lagom vita, där...
Read More

Hur är det, egentligen?

Sommarsemester och tid att tänka. Skönt. Det behöver inte vara stora saker som att rädda eller fälla en regering, det kan vara annat också, funderingar på hur det egentligen ligger till. Jag tänker mycket på sånt och kallar den typen av frågor för egentligen-frågor....
Read More

Det går inte att förändra världen utan att få ovänner

Företagen har blivit så snälla på senaste tiden. Fått vettiga värderingar och allt. Mindre kött på tallriken, tjejer med muskler killar i rosa koftor. Syftesdriven reklam har det kommit att kallas och det är den hetaste trenden. Heja heja! Tillsammans kan vi bryta...
Read More

Men gör nåt då!

Det känns som att det går åt skogen med alltihop. Miljön och världsekonomi, handelsavtalen och den så kallade Freden. Inte ens Zlatan är bra längre och dåren Donald ska flytta in i Vita Huset. Hur kunde vi hamna här? Inte ens genierna och...
Read More

Rymdpromenad på Götgatan

Jag är i rymden. I en sån där stor vit dräkt med klotrund hjälm. På rymdpromenad. I dräkten är det lagom varmt och tryggt, jag ser hur mina andetag bildar små fläckar av imma på visiret som bara är några centimeter framför mitt ansikte. Utanför...
Read More